Albatross 88 Organisationskonsulter

Lyftkraft - våra blogginlägg

Varför är det lättare att ge negativ feedback?

Av Kristos Tsilkos

 

”Släpp bollen tidigare, Mackan!”

”Du måste ligga närmare i markeringen, Rachid!”

”EMIIIL! Jag har ju sagt till dig att du ska hålla bredden!”

”Men för h-te killar, ni måste kunna skjuta på mål!

Jag tillbringade stor del av Kristi Himmelsfärds-helgen i Göteborg på en stor fotbollscup i rollen som förälder. På det gigantiska området hade de klämt in 23 fotbollsplaner tätt inpå varandra. Eftersom jag själv är tränare i ett annat lag i kombination med mitt intresse för organisationsfrågor i allmänhet, kunde jag inte låta bli att lyssna på hur ledarna försökte mana på sina spelare.  

Det ska sägas att vi som föräldrar alltid satt på motsatt långsida från våra barns ledare, så de kunde vi inte höra, men i allmänhet brukar de ”sköta” sig bättre än de flesta. Men ovan nämnda kommentarer hörde jag från en ledare till ett lag på en angränsande plan. Det ska sägas att han också stack in ett och annat berömmande ord, men de var dessvärre i minoritet.

Hans lag förlorade kvartsfinalen trots tappert kämpande och i samlingen efter matchen hörde jag honom säga: ”Ni har gjort en väldigt bra cup. Ni har verkligen visat att ni kan spela fotboll. Det är många som har kommit och frågat mig när ni spelar nästa match för att de vill komma och titta”

Liknande feedback hörde jag från andra ledare till andra lag som jag med nyfiket öra tjuvlyssnade på. Tanken, som jag inte kunnat släppa sedan dess, är om den positiva feedbacken mellan matcherna motverkar den negativa feedbacken spelarna (eventuellt) fått under matchen. Vilken feedback ska spelarna tro på?

Att leda barn och ungdomar i idrottsutbildning är en större utmaning än man kan tro. Inte minst för att ledarna oftast är ideella, håller på med detta på sin fritid och därför oftast inte har tillräcklig tid till att strukturera upp hur de vill bedriva verksamheten utan får ”ta det på uppstuds”. Men även för att barnen drivs av olika motivationsfaktorer för att syssla med fotboll: några vill bli proffs, några spelar för att det är roligt just nu, några för att röra sig och några för att kompisarna är där.  (Jag ska inte i detta inlägg gå in på att det ofta finns föräldrar med höga ambitioner för sina barn, som tycker att de vet bättre än ledarna).

Min egen ledarfilosofi är under ständig utveckling, men den bygger på en tillit till spelarna. Jag finns där för dem, inte tvärtom. Jag tillhandahåller träningsupplägg där spelarna utvecklar sina tekniska färdigheter och lär sig automatisera vissa beteenden, jag vill se på matcher. På matcher överlåter jag till spelarna att lösa de otal olika situationer de kan hamna i. Oavsett hur mycket vi skriker utanför plan, kan vi inte fatta besluten åt spelarna. Den tilliten måste vi visa dem: att de har goda intentioner med vad de gör.

Men framför allt försöker jag leva efter principen ”Catch them while they’re good”. Alla ska fått höra ”Bra” i kombination med sitt namn, innan de går hem från träningen och matcher. Ibland har jag själv känt att jag balanserat på gränsen till det trovärdiga: när vi förlorat stort och jag ändå lyckats plocka fram ett par saker vi gjort bra. Då kanske man ska hålla tyst istället – spelarna är inte mottagliga för den positiva feedbacken.

Visst låter idealiskt? (Den skenheliga författaren till dessa rader är medveten om att han förskönar sig själv och att det slinker ur honom en del kritik emellanåt). Tyvärr verkar det som att i idrottsvärlden, även när det gäller barn, är minnet kort och laget är aldrig bättre än den senaste prestationen. Som ledare är det då lätt att hemfalla till en mer ”aggressiv” coachingstil, där du misstar att sprida energi med att sprida klagomål. Ingen ska tro att inte du har försökt att få spelarna att prestera bättre än vad de gör. Perspektivet blir då att spelarna ska prestera för din skull och lyckas de inte med det, har de ”svikit”. Eftersom den metoden har varit förhärskande inom lagidrotten under många år (det finns alldeles för många som har negativa upplevelser av sitt idrottande under barndomen), är det lätt att tro att den också varit framgångsrik. Men jag är övertygad om att ett ledarskap som bygger på positiv förstärkning på lång sikt är mer framgångsrikt både vad gäller själva idrottsutbildningen, men även för att skapa glädje kring idrottandet.

Martin Forsters formel för ett fungerande familjeliv var att ge Fem gånger mer kärlek än kritik, tjat, tillsägelser och gränser!  I en intervju med Svenska Damlandslagets förbundskapten Pia Sundhage, hörde jag henne ha vidareutvecklat det till att hon tyckte man skulle ge sju gånger så mycket beröm än tillrättavisningar för att få spelarna att växa. Då leder hon ändå de absolut bästa svenska, kvinnliga fotbollsspelarna, som man rimligen kan förvänta sig klarar av de flesta momenten på träningar och matcher.

Jag överlämnar till läsaren, som har kämpat sig fram till slutet av artikeln, att fundera på hur detta kan appliceras i näringslivet. Visst är det så att de flesta får höra när de gjort något dåligt, men inte när de har gjort något bra? Vad är dina egna erfarenheter?

Vi lämnar över stafettpinnen

Susann Arvidsson lämnar Albatross 88

Jag har varit verksam som konsult i snart trettio år och känner att det är dags att börja trappa ner mitt engagemang i arbetslivet.

 

Eftersom Albatross 88 nu gör en del förändringar känns det som rätt tillfälle för mig att lämna företaget. Det har varit stimulerande år i Albatross 88 och jag har  fått ta del av alla konsulters erfarenheter, kompetens och kunskap och den goda andan som finns.

 

När jag kom in i företaget fanns det konsulter som arbetat tillsammans under lång tid och som jag kände stort förtroende för. Det var ett lyft för mig att få samarbeta med andra och att vara en del av ett trovärdigt varumärke som Albatross 88 Organisationskonsulter.

 

Nu önskar jag önskar nya Albatross 88 lycka till framöver!

 

Susann Arvidsson

 _______
Monica Andersson lämnar Albatross 88

Nu är det dags att gå vidare!

 

Efter 21 år som delägare i Albatross 88 Organisationskonsulter och med ålderns rätt, avslutar jag denna del av arbetslivet.

 

Många möten, många kunder, många utvecklingstillfällen, många samtal och många diskussioner senare TACKAR JAG MED STOR ÖDMJUKHET FÖR ALLT!

 

Avslutar med att citera Hasse Alfredsson: "Å så roligt vi har haft.....!"

 

Jag önskar Albatross 88 Organisationskonsulter fortsatt god utveckling!

 

Monica Andersson

_______
Torbjörn Jonasson lämnar Albatross 88

Efter tio år som delägare har jag bestämt mig för att fokusera på mitt nördiga specialintresse ledarstilsutveckling.

 

Jag har haft 10 roliga, spännande och utvecklande år i Albatross 88. Härliga kamrater, intressanta uppdrag och många, många fantastiska upplevelser. 

 

Nu arbetar jag vidare som enmanskonsult, men kommer att fortsätta samarbeta med Jörn Holmgren och Albatross 88 Organisationskonsulter.

 

Lycka till med den fortsatta utvecklingen av Albatross 88 Organisationskonsulter och etableringen i nordöstra Skåne. 

 

Vill du följa mig så hittar du mig på

 

www.ledarstilsexperten.se

 

Torbjörn Jonasson

Följ Albatross 88

facebook    LinkedIn

 

 

Google+ >>

Albatross 88 Organisationskonsulter

Björkhemsvägen 15 C, 291 54 Kristianstad

0703-31 71 17, Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Copyright © 2017 Albatross 88 Organisationskonsulter
All Rights Reserved. Logga in